Sunday, 28 November 2010

Min generation och vår framtid

Jag har jobbat idag och ibland blir jag bara så trött. Inte av att jobba utan av att titta på folk och lyssna på dem. Att se föräldrar interagera med sina barn är en av de saker som gör mig mest trött. Men den värsta och för mig störande saken är när äldre och medelålders människor klagar på oss. Min generation. Dagens ungdom bestående av de äldre tonåren och tidiga tjugo är min generation. Jag kan inte låta bli att undra varför alla ni medelålders och äldre människor klagar så mycket. Klagar över vad vi gör och vad vi inte gör, vad vi klarar och vad vi inte klarar. Klagar över hur bortskämda vi är och hur lätt allting är för oss. Vad jag tycker om hur lätt allting är kan ni läsa om här. Jag vill bara säga: Som om något av det där skulle bero på oss och vara vårt fel och ansvar.

Allt som finns förfogat till oss, allt vi kan göra och allt vi gör beror på er; ni medelålders och äldre människor. Vare sig ni vill det eller inte så lever vi fortfarande i ert samhälle. Allt vi har här har ni skapat eller medverkat till. Vi har inte fått vår chans att påverka samhället ännu och ni påstår att det är vi som gör fel? Vi gör bara det som ni förfogat. Vare sig det gäller att inte klara grundskolan eller inte kunna skaffa jobb, eller tvärtom för all del, så är det ni som skapat förutsättningarna. Så om vi då inte klarar av ert system är det då oss eller ert system det är fel på?

De senaste nyheterna handlar om fyrtiotalisterna som varit med och skapat detta samhälle mest, det är nu dags för dem att flytta på sig och lämna plats för oss - men det har de ingen lust med. Jaha, tänker jag, ska ni låta babyboom nr.2 gå och svälta tills ni börjar dö av så vi får plats på arbetsmarknaden?

Varje generation har fört med sig något nytt till samhället. Snart är det vår tur. Vi som inte minns Berlinmurens fall eller när det fanns ett Väst- och Östtyskland eller något Sovjet. Vi som läser om Kalla kriget i nutidshistorian. Några av oss minns inte ens när planen kraschade i WTC. Vår generation som också är ansedd som den första generation som haft det sämre än sina föräldrar. Generationen som inte minns när IT-bubblan sprack för vi var för små för att bry oss. Generationen som knappt kan minnas tiden innan datorer och Internet. TV och radio dygnet runt har alltid varit en självklarhet. Snart är det curlingbarnens tur. Är ni rädda? Förväntansfulla? Själv kan jag inte vänta tills jag får se vad min generation ändrar på eller tillför. Visst är det spännande?

Vi kanske inte minns allt det där. Vi minns inte större delen av 1900-talet, utan det är bara några hemskheter som man får läsa om i historieböckerna. 1900-talet som också är känt som det blodigaste århundradet hittills. Det är min förhoppning att 2000-talet kommer bli till det bättre. Jag kanske inte minns hela det hemska, förjävliga 1900-talet, men jag kommer att leva till att se större delen av 2000-talet. Och det tycker jag är bättre.

1 comment:

  1. Vi är förbannat gnälliga, vi är ohövliga och vi klagar, och ni är alltför snälla och finner er. Du gör alldeles rätt som ryter ifrån! Stå på er, res på er och tryck undan oss, vi lär inte maka på oss frivilligt, så bortskämda och själviska är vi faktiskt.

    Det gör mig ibland förtvivlad, men så läser jag ett sånt inlägg som detta, eller hör kloka unga människor prata, och då blir jag glad igen.

    ReplyDelete

What's the first thought in your head after reading this? Let me know!