My last 5 books: Lots of Swedish horror and one OwlCrate!

1. Pappersväggar, av John Ajvide Lindqvist. En riktigt bra novellsamling av Sveriges bästa skräckförfattare. Favoriterna var lite blandade. Dels gillade jag verkligen öppningsnovellen Gräns, som nu även har blivit film (även om filmen i vanlig ordning inte ser ut att ha särskilt mycket med novellen att göra). Jag gillade även By på höjden eftersom den kändes så klassisk i sin skräck, samma känsla fick jag av Vikarien. Majken var en frisk fläkt. Jag har sällan läst något som gått i samma banor som den novellen - och hur ofta får man en pensionär som huvudkaraktär? Jag läste Sluthanteringen innan jag överhuvudtaget hade läst Hanteringen av odöda, men det visade sig vara en bra sak. Novellen var så pass bra att jag blev otroligt pepp på att läsa boken, och den gav mig en djupare insikt i själva situationen som gav boken ytterligare djup. Den sista novellen, Kommunion, var helt fantastisk. Äcklig på sina ställen, men till största delen var den kuslig på ett sätt som jag verkligen uppskattar. En helt klart godkänd novellsamling!

2. Hanteringen av odöda, av John Ajvide Lindqvist. Zombies. I Sverige. Hur awesome är inte det? Fast inte de klassiska zombierna. Dessa äter inte på folk, men samla ihop tillräckligt många på ett ställe och man kan höra andra människors tankar. Coolt och creepy samtidigt! Flora och Elvy fungerade riktigt bra som huvudkaraktärer, men den karaktärs öde som slog mig hårdast var Anna och hur man överhuvudtaget kommer över sin sons död, bara för att sedan se honom vakna upp igen som något annat. Människoödena i den här boken var riktigt kraftfullt uppbyggda. Det enda som drar ner betyget är avsaknaden av ett riktigt slut. Slutet finns sedan i novellen Sluthanteringen, men denna fokuserar endast på Flora och Elvy och man får aldrig riktigt veta hur det slutade för de andra karaktärerna i den här boken.

3. Rörelsen, av John Ajvide Lindqvist. En liten kort bok som gav mig riktigt konstiga associerande drömmar. Speciellt efter att jag läst om Parets öde! Den delen där deras öde beskrivs måste vara något av det äckligaste jag läst någonsin. Det är flera år sedan jag läste den första boken i den här serien, Himmelstrand, men Rörelsen står på egna ben tillräckligt bra att det inte behövdes någon omläsning - trots flertalet hintar till campingplatsen och husvagnen från Himmelstrand. Det som drar ner betyget är avsaknaden av ett slut. Det känns på ett sätt som om Rörelsen bara är en intermission mellan Himmelstrand och X, som inte riktigt tillför något till serien mer än en jäkligt konstig bok som man inte riktigt ville lägga ifrån sig!



4. X - Den sista platsen, av John Ajvide Lindqvist. Jag tyckte om den här boken när jag läste den, men jag vet inte vad jag faktiskt tycker om den. Till att börja med så är det mer än deckare än en skräckhistoria och jag och deckare har aldrig varit särskilt bra vänner. För det andra så ska det här vara upplösningen! Boken där alla svar ges på frågorna från Himmelstrand och Rörelsen och den ger mig absolut ingenting! Jag kände mig bara tom när den var slut, liksom "That's it?! Är det allt du kommer ge mig?!" Slutet skapade fler frågor än det besvarade. Om Lindqvists mål var att lämna sina läsare "wanting more" så lyckades han, för jag vill definitivt ha mer! Vad hände sedan? VAR ÄR MIN UPPLÖSNING?! Godammit...

5. The Hazel Wood, by Melissa Albert. If American Gods and Once Upon A Time had a baby and that baby was on drugs, this book would be that baby. Seriously. This has been one of the strangest rides I've been on. The book thoroughly explores the question "What if fairy tales were inherently evil?" I quite enjoyed the book all the way until the end, where it seemed like the author lost the grip of her story and didn't quite know how to go about finishing it. The ending that finally came about isn't one I especially like and it really hurt the final rating.